Fuktskadorna som uppdagades i villan år 2011 har lett till användningsförbud, men Helsingfors har hittills valt att inte göra något åt denna arkitektoniska pärla, ritad av Theodor Decker och uppförd av kommerserådet Henrik Borgström år 1877.
Är det kanske så att staden i sin iver att växa och bygga nytt, helt glömt att bevara? Ett trähus som inte används och underhålls, råkar snabbt i ett tillstånd där det enda ekonomiska alternativet blir rivning. Tjänstemännen skyller på penningbrist (Yle 9.8.2019), och det är förståeligt att donationer som dessa enbart bokförs på kostnadssidan. Men man borde ändå alltid också beakta de omätbara, och troligen långt större kulturella och andliga intäkter som ett öppet kulturhus skänker sin omgivning.
Före användningsförbudet hade Aino Acktés kammarfestival konserter i huset. Festivalen borde snarast få återuppta sin verksamhet i villan, och i tillägg finns mycket annat som kunde ske i detta vackra hus. Acktés donationsbrev tycks inte gå att hitta på nätet, men det vore intressant att läsa stipulationerna. Om det är så att staden inte kan undgå sina förpliktelser, är det nu dags att även Helsingforspolitikerna tar itu med denna kulturskandal, och inte lämnar allt i tjänstemännens händer.
insändare i Hbl 8.10.2019